Kanske inte särskilt god morgon egentligen då jag gått upp över ett kilo sedan igår när mina kompisar var här...men men, jag har heelaaa livet på mej att fixa till det där kilot, kanske de till och med e borta imorgon?? Jag har i alla fall nyss ätit frukost, en banan och te + lite choklad och några nötter, ehum...ja de e sant, lite pinsamt faktiskt, men chokladen och nötterna bara stod här på bordet och skrek på mej att äta upp dom...fast jag HAR INTE ätit upp dom, jag har bara tagit lite...resten ska va kvar för nu får det vara nog.... vad händer idag? Jo jag ska vika ihop all tvätt som inte riktigt hann att torka igår, sedan ska jag ut och springa, och sedan eventuellt åka ut till Mamma o låtsaspappa o rida, det beror på hur mkt klockan blir ^^ jag kan ju vika tvätten ikväll istället och passa på att rida när det är ljust ute, men först måste jag ut o springa för jag känner mej så.....tung Have a great day

Jag har uppdaterat här väldigt dåligt på sista tiden och jag känner att jag har inte direkt många läsare heller vilket minskar min motivation till att blogga.
Kommer istället att helt ägna mej åt min andra blogg där jag har nästan 100 läsare per dag, känns lite roligare att uppdatera där, dock e de inte ana-blogg eftersom att alla mina vänner läser den bloggen o så...i den existerar inte ens min ätstörning.

En sista update för hur allt e nu, jag kommer att bli avskriven min behandling för anorexi då dom nu har tappat hoppet för mej antagligen, bara för att jag gått ner lite men samtidigt säger till dom att jag inte har någon ätstörning utan bara vill bli lite snyggare så sa dom typ att ja om du vill gå ner e de ingen idé att fortsätta behandling, för det fungerar inte att vi sitter här hela tiden och drar dragkamp då vi säger att du ska äta men du vill inte. Hon sa att jag alltid är välkommen tillbaka om jag känner att jag vill "bli frisk" men att jag kanske behöver gå ner mej en gång till i anorexin för att själv vilja bli frisk (förra gången så blev jag tvingad till det och har inte haft någon egen vilja direkt) vi skulle iaf tänka över framtiden tills nästa gång o se hur de blir.

Jag kommer bli smal =)

Orkarinte med allt just nu.Mår bara allt sämre för var dag som gåt. Tror ingen fattar hur jag känner mig.. har magrat asevärt mkt. Väger endast 38 kg och jag tänker inte sluta förän jag är nere .skrämande tanke jag vet. Är man en PROANA vän så är man tyvärr. Är inne  på Thininspration oxå . Vll ha fler vänner av samma art som jag men vart hittar man sådan?

Jag har väl haft tur mitt i allt: Jag har ju lilla Mariehon är oxå pro ana vän. Vi tävlar vem som kan gå ner fortas ner i vikt men jag leder :). Jag äter laxeringsmedel och det för inte hon.

puss och kram på er

Hon väckte mig varsamt och lät mig skymta delar av den sanning jag hade gömt den kärna av mirakel som gömmer sig inom minsta vardagliga skärva av allt som vi kallar verklighet. Därför teg jag av det jag hade fått sett. Min tveksamhet växte av att det var först nu börjat förstå. Som man skulle behöva mörkret för att se ljuset. Skulle jag även säga det? Var det oxå det en del av sanningen? En sista del av att lära sig? Men jag önskar ju inte mörker åt någon inte ens om det var det enda sättet för er att och få ljuset. Min tveksamhet hindradew mig medan jag ännu fick en dela av denna info. Utan ett ord sedan kunde jag ingeting säga först nu är jag hos er och kan förklara varje ord

Ni kom till mig mamma och pappa. Släppte allt eget för att med er kärlek betvinga och beveka beslutet öveer mitt öde. Ni visste att mitt öde var utmätt men inte att även jag oxå visste. Så byggde vi vårt gömsle och dolde vårt vetande för varandra. Ödslade tid och kraft på det istället för att förberedda vårt möte i sanningen. Så länge vi valde att ljuga var jag inte redoDu kom till mig my. Dag efter dag bevisade du vad du alltid hade varit; min bästa vän. Bakom min magra kropp såg du samma isabell som förr. Men på väg hem sen. Sedan då du trodde att jag inte såg dig då grät du över hur jag hade blivit. Men jag såg dig my jag såg och hörde dig. Ihemlig ensamhet grät jag som du. Så länge vi dolde tårarna före varandra var jag inte redo

Du skrev från västkusten att det var kllt i torpet hos er och att du fös. Jag skrev tillbaka att härr var det lika illa . Har du sparat breven my? Det blev gott om tid att skriva i det här vädre allting skrev jag om. Tröttheten skrev jag om som gjorde mig så tung värken som svallade inom mig. Om såren och ärrwn på handledwerna skrev låttsamt om att värken var borta. Som det var något att skratta åt sen kom den tillbaka 7 ggr värre och jag låtsades inte skratta låsades inte skratta längre i hemlighet grät jag. Det var bara du som fick veta hur jag mådde. Jag ville inte höra mamma oroa sig så jag teg. Linnea hade berättat för mamma och pappa så jag teg. Pappa hade oxå berättat så jag teg. Bara för dig berättta jag allt. Nästan allt. Långa stunder satt jag där och lyssnade på HENNE . Det berättade jag aldrig om eftersom jag inte var reso. Jag lyssnade och försökte förstå vad hon sa. Långsamt klarnade orden inom mig.

Du och jag,my ,vi har haft varandra. Minns du när pappa trodde att det var vi som hade grälat ? Hur han hade störtat in och såg sig omkring i rummet som det hade stormat så. Men där fanns bara bästa vännerna isabelle och my i stora skratt. Lilla my som är dryga 6 månader yngre än jag. Rättare sagr 233 dagar. Visst minns du. Jag minns ju. Du och jag my allt vi har gjort finns inom oss

Hej vart lite dålig att blogga. Har haft fullt upp med skolan o gympan. Har ansökt till stockholms idrottsgymnasm. Sen har jag klippt mig haha inte. Mkt. Sen har jag peircat mig. I tungan