Ibland skär jag mig. Det gör inte ont eller jo fast på ett skönt sätt. Och så ser jag att jag finns. att jag faktiskt lever. Att det inte är något svart klibbigt som rinner i ådrorna. När jag inte har skurit mig på ett tag blir det jobbigt. Det är som om huden är ett skal. Skulle man öppna det skulle det vara tomtskulle det vara tomt.  Det luktar illa i kroppen , skulledar längst kanterna känner man möglet. Det springer genomskinliga spindlar iväg och gömmer sig. Mina ögon känns klibbiga och vattniga. Med stirrande pupiller inga ögon att se in i dessutom tillhör sådana ögon inte hemma hos en tjej. Ibland undrar jag om jag verkligen är en människa på riktigt. Jag verkar ju inte synas och om jag gör det för att göra andra förbannade och äckligare. Om det finns en gu så undrar jag hur han tänkte när jag föddes. Ibland när jag ska ducha eller kan sova när kroppen bara försvinner och när jag inte vet vart jag ska börja eller sluta. När jag måstwe titta efter att jag har armar ben och allt där i mellan. Då är det skönt att dar rakbladet längsr armen. Ser det röda långtar ut och målar ett tunt mönster efter sig. Då ser jag att jag finns. Att jag har blod som pumpas runt i mig hur omänsklig jag än är. Det är svårt att var människa allt är annorlunda nu. Jag är på väg. Simon ser jag aldrig numera på skolan om han dyker upp så är det för att äta. Han blänger men kmr inte nära. Eric sitter mest iupphållsrummet och trycker öed kortlek. Nu kmr linus in han vill att vi ska göra popcorn efter maten. Han påminner mer och mer som en ängek. En sällsynt art med nattovor i nacken. När jag tittar på honom och ser honomoch på hans lek blir jag lung. Ibland när jag tänker tillbaka på helvetet så ser jag det som ett stort svart ånglok som plöjde sig genom mig. När jag ser mih i spegeln nu när jag ser min ögon. På andra sidan så talr dom till mig. Nu säger dom att det finns en mening med att jag är och att jag finnsc nu kan pupillerna på andra sidan lova mig att det inte alltid kommer att göra ont. Ögonen som ser in i mina säger att det väntande livet år jagL

Jacob är deb fantastika kille som jag träffat. Jag bryr mig inte vad folk säger , jag älskar jacob mer än själva liver. Han tror det handlar om sex. Det handlar inte om det,  när det rätta ögonblicket kommer då är jag redo. Jag vill att det ska vara perfekt, Han är den ende som får mitt hjärat att slå långsammare och snabbt på samma gång. När han inte är med mig lever jag inte. Jag existerar bara när jag är i hans armar

Får skärpa mig med att blogga..... det funkar inte . Har inte gjort så mkt tränat och plugg. har ansökt om vilket gymnasium man ska gå. Hoppas att jag har gjort rät val nu :).