Ibland skär jag mig. Det gör inte ont eller jo fast på ett skönt sätt. Och så ser jag att jag finns. att jag faktiskt lever. Att det inte är något svart klibbigt som rinner i ådrorna. När jag inte har skurit mig på ett tag blir det jobbigt. Det är som om huden är ett skal. Skulle man öppna det skulle det vara tomtskulle det vara tomt.  Det luktar illa i kroppen , skulledar längst kanterna känner man möglet. Det springer genomskinliga spindlar iväg och gömmer sig. Mina ögon känns klibbiga och vattniga. Med stirrande pupiller inga ögon att se in i dessutom tillhör sådana ögon inte hemma hos en tjej. Ibland undrar jag om jag verkligen är en människa på riktigt. Jag verkar ju inte synas och om jag gör det för att göra andra förbannade och äckligare. Om det finns en gu så undrar jag hur han tänkte när jag föddes. Ibland när jag ska ducha eller kan sova när kroppen bara försvinner och när jag inte vet vart jag ska börja eller sluta. När jag måstwe titta efter att jag har armar ben och allt där i mellan. Då är det skönt att dar rakbladet längsr armen. Ser det röda långtar ut och målar ett tunt mönster efter sig. Då ser jag att jag finns. Att jag har blod som pumpas runt i mig hur omänsklig jag än är. Det är svårt att var människa allt är annorlunda nu. Jag är på väg. Simon ser jag aldrig numera på skolan om han dyker upp så är det för att äta. Han blänger men kmr inte nära. Eric sitter mest iupphållsrummet och trycker öed kortlek. Nu kmr linus in han vill att vi ska göra popcorn efter maten. Han påminner mer och mer som en ängek. En sällsynt art med nattovor i nacken. När jag tittar på honom och ser honomoch på hans lek blir jag lung. Ibland när jag tänker tillbaka på helvetet så ser jag det som ett stort svart ånglok som plöjde sig genom mig. När jag ser mih i spegeln nu när jag ser min ögon. På andra sidan så talr dom till mig. Nu säger dom att det finns en mening med att jag är och att jag finnsc nu kan pupillerna på andra sidan lova mig att det inte alltid kommer att göra ont. Ögonen som ser in i mina säger att det väntande livet år jagL

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej Är tillbaka på sjukhuset

Hej de va länge sen ja skrev här. Men sen 2012 har ja kämpat me min anoroxi! O de jättejobbigt att leva utan va de innebär inte ha anoroxi. Ja har levt me sjukdommen så länge så ja vet faktiskt inte hur de e att leva friskt o sundt liv utan anorexia....

va på bio idag me olivia, vi såg rn oväntad vänskap den var bra. var oxå på donken o åt. köpte lite kläder oxå. sjolan går det oxå bra med har massor me prov känns det som. whoop whoop tar studenten nästa år 2014 :-D gött som fan. nu blire gw tills...

long time no see. mkt att göra me skola o träning o polare men ska se til att bättra mig kram...

Fullständigt namn: Isabelle Sofia Wagner Född: 23/3 1995 Bor: Heby Uppsala Villa/lägenhet: Villa Familj: pappa,mamma,syster och bror Vilken linje går du på: Handels Läng:170 cm lång Väger: 53 kg Ögonfärg: blå Hårfärg: Brun Gör på fritiden: ...