Det finns en saga om en fågel som sjunger endast en gång i sitt liv,men då sjunger den vackrare än någon annan varelse på jordens yta. När den lämnar sitt bo,söker den efter en törnbuske och ger sig inte förrän den har hittat en sådan. Sedan sitter den och sjunger bland de taggiga grenarna,fastnaglad på den vassaste och längsta grenen, isin dödskamp sjunger den vackrare än näktergalen och lärkan. En storartad sång till priset av sitt liv. Men hela världen stannar för att lyssna och Gud ler isin himmel. Brevid törnbusken stod en man och beklagade sig över ännu ett hjärta krossas helt ionödan. Vrf lärde dom sig inte? Tänkte han för sig själv. Att skilja på kärlek och passioner? Kärlek ska aldrig göra ONT. Därimot passioner. Vad dom därimot båda har gemensamt är att dom kmr och går.